Livet spårar, latheten spårar och jag är arg på mig själv av många anledningar. Som sagt, framförallt för att latheten spårar. Suckar 100 gånger om åt att jag måste börja på 0 med träningen ännu en gång då fröken Sandberg aldrig kan vara frisk, och förbli frisk. Måste alltså gå ner dom där kilona ännu en gång, dom där kilona som jag kämpade med tidigare. Ledsledsleds. Min hjärna och min kropp vill inte alls samarbeta vid detta gråa och tråkiga vinterhalvår. Tur vi börjar gå mot ljusare tider! Men nu ska fröken Sandberg lyfta arslet från sängen och plocka ihop lite i rummet. IWpass imorgon klockan 08.00.